washingtonspucko

Nu har man vart här i snart en vecka. imorgon bär det av mot mitt första LCC Möte där jag ska träffa några av det andra aupairerna. Dagarna går väldigt fort här och ja jag hoppas inte året går lika fort. Barnen är helt underbara och familjen kunde inte vart en bättre matchning. Vi ska iväg denna sommaren för att segla runt "the brittish virgin ilands" vilket kommer bli Legendary! Utöver det så tog min Host mamma iväg mig till ett shopping centrum, jag brännde av mina sista kontanter och har en hel lista med saker som jag vill skaffa. Det sjuka är priserna, hemma i sverige kan man kanske få tag i ett par Converse för kanske 600 kr. Här däremot ligger dom på 200 kr! Samma sak med ralph lauren kläder, Gap, Calvin Klein, Timberland. Allt är drygt 50% billigare än sverige! (tackar mr.economic crisis).

Så nu väntar jag på att barnen ska komma hem, så ska vi öva på pianot och gitarren, göra läxor och njuta av solen.
Ha det vackert!

Nu har det gått en hel vecka! En vecka sedan jag satte mina fötter för första gången på amerikansk mark. Det hela känns rätt så surrealistiskt och overkligt. Vi har nu sammanlagt pluggat i 30 timmar om barns säkerhet och hur vi gör huset och tiden vi spenderar med barnen säkrare. Basic stuff om hur man undviker barn komma åt eventuella vapen som kan ligga och skräpa på vardagsrums golvet. Det hela har gått fort och jag har skaffat massor av nya vänner från både sverige och andra delar av världen.
Hur som haver... Idag var vi inne i centrala manhattan och vandrade runt! Det var en tour, med en underbar kvinna som spontant pekade på en byggnad och sa "This is one of the most important buildings in the entire manhattan, do you know why?" Självklart så svarade alla nej. "Because my husband works there".
Vi var uppe på top of the rock, vi besökte ground zero och tittade på statue of liberty.
Jag hör av mig igen när jag har något relativt viktigt att säga. Eller ah viktigare saker än mig!

Puss och kram!

Visum, Amerikanska dollar, packet, packning, övrigt. Allt är klart men självklart så är det jag! Oskar den dumme som lyckas med det helt otroliga. Jag har lyckats få mag kattarr eller hur denna åkomma nu stavas. Jag har konstant ont i magen och kan inte få det löst genom mat. Det gör bara ondare, jag ska testa en alvedon nu och hoppas på någon form av lindring. Annars blir det losec mups imorgon! Så till er där hemma som läser detta ömkliga blogginlägg, ehhh.... ät och sov små barn! ni tjänar på det i längden. Speciellt om ni ska vara borta i ett år och känner någon form av stress. IGNORERA DEN och fortsätt som vanligt. Dock bör ni ha lite extra tid på er att säga hejdå. Jag har gjort någon form av snabbspolning av det hela känns det som.
Anywho! Nu ska jag fortsätta titta på the big bang theory och försöka somna.
Vi hörs nog igen när jag är i new york!
Kram och puss

Tja!

I söndags bar det av för att äntligen få Visumet sökt, dock var det också Christinas tur att få en form av avsked innan vi inte ses igen först om ett år. Anywho, det är nu man börjar inse hur mycket byråkrati det krävs för att bara få stanna där ett år! Fick stå utanför ambassaden i typ 2 timmar för att senare få reda på att det skulle ha ett möte (kafferast). Väl inne i ambassaden fick man vänta ett tag till. Dock när man väl fick gå fram till "interwjun" så frågade den söta damen "ska du till usa?" jag svarar artigt "ja jag åker den 16:e maj", får svaret "ja allt ser bra ut här så här får du din stempel" Sedan var det att bege sig hem igen. Nu efteråt så känner jag mig nöjd med valet av att flyga dit. Hade nog annars fått ett rejält ryck efter 5 timmars tåg och bara komma fram till att det där var allt.
Nu är det bara 13 dagar kvar innan jag beger mig till Usa och om 3 dagar så slutar jag på jobbet. Känner hur allt börjar närma sig och pirret växer sig större för varje dag! Det som snarast kommer hända mig är hälsoundersökningen som är nästa måndag.

Hör av mig om något mer händer! Kram på er alla :)