Tråkigt att det skulle bli såhär men ah familjen jag bor hos har kommit fram till att de inte behöver en aupair. Det betyder för min del att jag behöver hitta en ny familj. Det ska nog fixas någorlunda enkelt, dock känns det lite surt. Det som helt klart känns bäst är att jag själv slapp komma med medelandet. Hade tankar på att flytta mig själv efter att saker skurit sig med mamman. Kommer dock sakna barnen för de är helt underbara och kommer ha en underbar framtid tillsammans! Men ah nu ska jag titta på true blood, weeds och lipstick jungle. Kommer inte kunna sova.

För första gången i mitt liv har jag spelat paintball. Underbar kännsla, testosteron blandat med svett och adrealin så det skulle räckt till en sovjetisk fyllekonvoj. Jag brukar vara anti all form av vapen och beskjutning. Dock när det är ett lag med barn på 14 års ålder och vi i andra laget inte är det så kommer en sadistisk del fram ur mig. Jag säger inte att detta är något positivt, men testa själva så får vi se hur eran moral klarar sig. Jag fick tre fantastiska skott på mig, ett på låret, en på ryggen och en i ansiktet. Det var som att vara jokern, genomsvettigt och "stripigt hår" och färg på halva ansiktet, ett oförklarligt humör som kunnat vända på spelplanen. Detta ska göras igen med andra aupairer hoppas jag! Slutsatsen av detta är att Krig kan vara hälsosamt!

Tänkte ge en tyst minut till alla stormtropers som var med i kriget om hallen denna eftermiddag. Trots deras starka försvarslinje hade dom inte en chans mot flubber, The evil alien och rymdhandgaren som styrdes av Mr.Yoda. Nu får vi hoppast att under morgondagen eller senare denna veckan att det blå loket Thomas lyckas förhandla till sig ett fredsavtal med chewbacka. En lönnmördare skulle också fungera för att kunna skapa fred i lilleputtland.

Nu har man vart här i snart en vecka. imorgon bär det av mot mitt första LCC Möte där jag ska träffa några av det andra aupairerna. Dagarna går väldigt fort här och ja jag hoppas inte året går lika fort. Barnen är helt underbara och familjen kunde inte vart en bättre matchning. Vi ska iväg denna sommaren för att segla runt "the brittish virgin ilands" vilket kommer bli Legendary! Utöver det så tog min Host mamma iväg mig till ett shopping centrum, jag brännde av mina sista kontanter och har en hel lista med saker som jag vill skaffa. Det sjuka är priserna, hemma i sverige kan man kanske få tag i ett par Converse för kanske 600 kr. Här däremot ligger dom på 200 kr! Samma sak med ralph lauren kläder, Gap, Calvin Klein, Timberland. Allt är drygt 50% billigare än sverige! (tackar mr.economic crisis).

Så nu väntar jag på att barnen ska komma hem, så ska vi öva på pianot och gitarren, göra läxor och njuta av solen.
Ha det vackert!

Nu har det gått en hel vecka! En vecka sedan jag satte mina fötter för första gången på amerikansk mark. Det hela känns rätt så surrealistiskt och overkligt. Vi har nu sammanlagt pluggat i 30 timmar om barns säkerhet och hur vi gör huset och tiden vi spenderar med barnen säkrare. Basic stuff om hur man undviker barn komma åt eventuella vapen som kan ligga och skräpa på vardagsrums golvet. Det hela har gått fort och jag har skaffat massor av nya vänner från både sverige och andra delar av världen.
Hur som haver... Idag var vi inne i centrala manhattan och vandrade runt! Det var en tour, med en underbar kvinna som spontant pekade på en byggnad och sa "This is one of the most important buildings in the entire manhattan, do you know why?" Självklart så svarade alla nej. "Because my husband works there".
Vi var uppe på top of the rock, vi besökte ground zero och tittade på statue of liberty.
Jag hör av mig igen när jag har något relativt viktigt att säga. Eller ah viktigare saker än mig!

Puss och kram!

Visum, Amerikanska dollar, packet, packning, övrigt. Allt är klart men självklart så är det jag! Oskar den dumme som lyckas med det helt otroliga. Jag har lyckats få mag kattarr eller hur denna åkomma nu stavas. Jag har konstant ont i magen och kan inte få det löst genom mat. Det gör bara ondare, jag ska testa en alvedon nu och hoppas på någon form av lindring. Annars blir det losec mups imorgon! Så till er där hemma som läser detta ömkliga blogginlägg, ehhh.... ät och sov små barn! ni tjänar på det i längden. Speciellt om ni ska vara borta i ett år och känner någon form av stress. IGNORERA DEN och fortsätt som vanligt. Dock bör ni ha lite extra tid på er att säga hejdå. Jag har gjort någon form av snabbspolning av det hela känns det som.
Anywho! Nu ska jag fortsätta titta på the big bang theory och försöka somna.
Vi hörs nog igen när jag är i new york!
Kram och puss

Tja!

I söndags bar det av för att äntligen få Visumet sökt, dock var det också Christinas tur att få en form av avsked innan vi inte ses igen först om ett år. Anywho, det är nu man börjar inse hur mycket byråkrati det krävs för att bara få stanna där ett år! Fick stå utanför ambassaden i typ 2 timmar för att senare få reda på att det skulle ha ett möte (kafferast). Väl inne i ambassaden fick man vänta ett tag till. Dock när man väl fick gå fram till "interwjun" så frågade den söta damen "ska du till usa?" jag svarar artigt "ja jag åker den 16:e maj", får svaret "ja allt ser bra ut här så här får du din stempel" Sedan var det att bege sig hem igen. Nu efteråt så känner jag mig nöjd med valet av att flyga dit. Hade nog annars fått ett rejält ryck efter 5 timmars tåg och bara komma fram till att det där var allt.
Nu är det bara 13 dagar kvar innan jag beger mig till Usa och om 3 dagar så slutar jag på jobbet. Känner hur allt börjar närma sig och pirret växer sig större för varje dag! Det som snarast kommer hända mig är hälsoundersökningen som är nästa måndag.

Hör av mig om något mer händer! Kram på er alla :)

Äntligen! Det är nog det ordet man kan ha letat efter under det senaste veckorna. Jag blev för ungefär en månad sedan blivit matchad med en familj strax utanför Washington D.C. och kommer resa dit den 16:e maj. I dagens läge så har jag äntligen lyckats skaffa alla formulär, släktbevis, passkopior, flygbiljetter & allt annat byråkratiskt. Det slutade dock nästan i krig med mig själv där sinnet var påväg att vinna, men efter mycket om och men så löste sig allt tillslut!
Så vad ska jag med alla dessa förbannade bilder till då kan man undra? Ja om ni läst rubriken vilket jag gissar på eftersom ni redan kommit hit så är det för mitt visum till USA. På söndag beger jag mig till stockholm för att på måndag bege mig mot ambassaden. Otroligt spännande, annars är det bara knappt 20 dagar kvar tills jag faktiskt drar till staterna för ett helt år.

Jag låvade även andra flummiga förteelser! Flyget var billigare än tåget, jag känner mig mer stressad över att behöva säga hejdå till så många människor istället för själva resan... Det kan ju både ses som positivt men ja jag kommer sakna sverige så galet mycket! Detta kommer innebära att håkan skivan och en och en annan svensk film kommer få följa med till staterna för att undvika en eventuell glömska av det svenska språket. Tycker det där är väldigt intressant när man hör svenska personer som spenderat en tid i ett engelskt talande land och kommer tillbaka och låter som att de blivit opererade i käften. Tänkte undvika detta genom minst ett samtal på svenska i veckan men antinger vänner eller familj.. Hoppas på goda reslutat.

Det är dock väldigt sent nu och jag tänker mig att jag ska lyckas presetera någorlunda bra på jobbet imorgon också. Så

Puss och kram!

Tänkte tjuvstartade min blogg lite, inte för att jag är i washington D.C utan mest för att jag för tillfället sitter på ett plan till Dublin. Detta är första gången jag åker utomlands "ensam" på eget bevåg och det kommer bli hur awesome som helst! Självklart kommer det bilder senare från mina och Chrïstinas galna äventyr. Självklart får ni ta det galna med en nypa salt eftersom det är med ChrïStina ni har att göra med.

Hur som haver barnen kär! Resan har börjat med en kompliserad rutt till Skavsta som förde mig igenom Sveriges metropol "Flen". När man väl kommit fram till flygplatsen så börjar man inse att det jag ska flyga med (Ryanair) inte är som andra flygbolag. Här kör man med kravallstaket och dolda avgifter. Ingen lyx eller exlusivitet utan ren och simpel gods frakt.
Man känner sig faktiskt som boskap nu när man sitter på planet inhoptryckt på stolar som får pendeltågen eller spårvagnarna i Göteborg se ut som första klass.
Dock ska man försöka se det positiva sakerna i tillvaron. Det finns alkohol! Det där fina röda vinet man får ont i magen! Kanske lyckas får en spy attack som tvingar planet att nödlanda? Vem vet, om ni läser detta så kan man nog förmoda att det inte blivit så.

Men man ska inte vara bitter! Nu blir det fruit ninja turnering mellan mig och haggan på min vänstra sida. Vi kännde inte riktigt orken för en omgång med några galna irländare som ser ut som gandalf i håret och mormorn i Ronja rövardotter.

Puss och kram från Dublin.